Och jag menar varenda ord. 

2013 har bestått av många skoldeppar och jag har varit så fruktansvärt skoltrött. 

Min inställning när det har kommit ett prov som jag har vetat om länge men som jag inte pluggat till har varit "nej, jag kommer inte klara det. Jag kommer få F" eller " jag tänker inte gå imorgon, vi har ett prov". 

Vilket har lett till att jag har blivit sur. Inte kunnat sova och varit grinig hela dagen efter. 

Men dom gånger jag verkligen har pluggat till proven och ansträngt mig till 1000, har det blivit "ja, det kommer räcka till ett E åtminstonde". Och sen när provet kommit och jag har fått ett E så har jag nöjt mig med de...

Men hallå? 

Vart tog självförtroendet och girlpowern vägen? Den har varit som bortblåst under halva 8:an.

Men nu booom. När fyverkerierna smälls på tisdag kl 00.00. Ska det smälla HÖGT! För då börjar jag satsa.

Lärarna kommer bli rädda för mig, jag lovar. 

Frågor ska ställas, proven ska rättas till om resultatet inte blir som förväntat, tunga läxböcker ska ligga i skolväskan varje dag och huvet ska sprängas av information när det blir sommarlov sen.

Skolan ska komma i första hand! 

Men om jag jobbar på för hårt och en längre tid kommer jag komma till det staiet igen där skolan är världens tråkigaste sak. Men dit vill jag inte komma. Så fort jag får lite tid över så kommer jag slappna av. Det kommer bli många spadagar 2014. Det känner jag på mig! 

Nu börjar vi satsa lite, eller hur?