Min koftimations resa slutar här.
Jag har känt ett tag nu att gå till kofirmationsmötena har varit ett ständigt måste och det har liksom inte varit kul att vara där för att vi inte har gjort nåt kul enligt mig.
Därför har jag nu bestämt mig att sluta på kofirmationen.
När jag gav mig in i att jag ville konfirmera mig så verkade det vara spännande att testa en ny sak och kul att ha nåt att göra på fritiden med Malin och andra i min ålder. Men framför allt så ville jag kofirmera mig för att man får presenter sen när det verkligen är dags och jag har sett andra som har konfirmerat sig och tyckt det vart jättekul o så.
Och jag drogs lite med de också.
Sen när det började var det många jag kände och det var en spännande tid jag hade framför mig och det verkade jättekul till en början. Dessutom hade jag inga läxor eller nåt i skolan till en början.
Men sen så var det kofirmationsläger och jag tyckte att de skulle bli jättejobbigt, fast det var kul och jag skrattade mycket!
Fast sen efter lägret blev det jobbigt att gå dit varje torsdag. Men sedan blev det kul igen!
Men förra veckan så var det inte kul längre, jag tyckte att de blev jobbigt att gå dit så jag hade ung varit där på två veckor. Och då fick göra ett sms om att eftersom jag inte hade varit där och om man var borta för mycket så skulle man få hemuppgifter istället. Och de kändes verkligen inte rätt, även om jag vet att man även ska lära sig saker när man är där. Så tycker jag ändå hemuppgifter är för mycket, det ska vara en fritidsaktivitet och ingen skola.
Jag har inte gått dit på två veckor för att det har varit mycket med skolan, och då vill jag inte ha mer saker att göra när jag knappt hinner med skolan.
Och därför har jag valt att sluta, men jag gör det inte helt med ett leende på läpparna. För under tiden jag har gått där så har jag haft det kul, jag har träffat gamla kompisar, rappgruppen Redline och varit på ett läger som var uppe i fina Rättvik. Så jag har lite med mig.
Men jag vill inte fortsätta om jag inte tycker de är kul. Så därför avlutar jag resan här...
Kommentarer
Trackback