Hej! 

Höstlovet börjar, tråkigt nog, lida mot sitt slut. Och idag tänkte jag därför berätta sanningen om mitt höstlov. 

Just det här höstlovet var det lovet som skulle bli det allra roligaste iår och jag hade planerat saker jag skulle göra redan i somras. Men som ni kanske märker så har mitt lov inte varit speciellt händelserikt. 

Min plan för det här lovet var att jag skulle flyga ner till Skåne själv och hänga där ett par dagar. Och sen hade jag också lite andra planer med min kompis. Men ju närmre lovet vi kom, desto mer kände jag att jag behövde en paus. En paus från allt. Dom senaste två månaderna har gått i ett, det har hänt både roliga och tråkiga saker, vissa händelser har satt sina spår medans andra har blivit minnen att se tillbaka på med glädje. Det sista jag behövde det här lovet var planer och tider att passa. 

Jag har sovit längre än någonsin, tänkt mer än jag borde och tittat ut i tomma intet fler timmar än vad den här veckan har dagar. Jag behövde det. Det var nyttigt för mig att sitta med mig själv och prata och gå igenom händelser från det senaste. Istället för att göra en massa saker, så har jag förhoppningsvis hittat tillbaka till min glöd som jag vanligtvis brukar ha.